När jag påpekar att allt de precis har nämnt är yttre omständigheter och undrar vad det är som saknas på insidan så är det vanligaste som kommer upp självförtroende. Problemet är att de i nästa andetag säger att de skulle ha det om de bara hade tid, hade tillräcklig erfarenhet var utbildade nog, hade tillräckligt med pengar och människor omkring dem var stöttande istället för negativa.
Det här blir ett så kallat cirkulärt tänkande där det ena bygger på det andra. Lite som när en idrottare som jag coachade sa att han ville vinna så han kunde få självförtroende nog att vinna. Inte konstigt att vi kan känna det som att vi sitter fast i livet, eller hur? Det vi missar är att det är våra egna tankar som är i vägen och då spelar det ingen roll hur många villkor för självförtroende vi prickar av på vår lista, så är ligger osäkerheten och väntar på att hoppa fram vid minsta misstag.
Förstår du hur jag menar? Oavsett, så tror jag att vi alla kan hålla med om att vi skulle vara mer framgångsrika i vad vi än tar oss för om vårt självförtroende var högre. För få saker är ju så intimt förknippade med framgång som just det. Kanske är det därför så många verkar tro att framgång ska leda till en känsla av självförtroende istället för tvärtom som ligger mycket närmare sanningen. För ju längre lista av saker som måste uppfyllas innan vi kan ha det nödvändiga självförtroendet desto längre ifrån att ha det är vi.
Äkta självförtroende är mer som ett barn som vågar pröva allt trots avsaknad av det mesta på vuxnas listor. Det kommer ju inte från att tro sig veta (som ju ordet i sig annars antyder), utan snarare från att vara bekväm med att inte veta. Tro behöver man ju bara göra när man inte vet och de som har äkta självförtroende är så bekväma med att inte veta att det inte behöver tro.
När du är bekväm med att inte veta så gör du helt enkelt det bästa du kan i varje situation i nuet och tar dig orädd an vilken utmaning som helst, vilket kommer att tolkas som extremt självförtroende av andra. Det innebär inte att man gör dumdristiga saker bara för det. Nej, när du agerar från äkta självförtroende så ser du tydligt vad du kan och inte kan. Det är mest när man pumpar upp sig till ”kaxighet” som man kan få sig att göra sådant som är direkt dumt eller farligt.
Vilket gör att det i sin tur ligger en ödmjukhet i äkta självförtroende som kommer från insikten att man inte ens tror att man vet ”allt”. Att man är villig att medge sina brister utan att det på minsta sätt påverkar viljan att göra sitt bästa eller pröva på nya saker. Ju mer du förstår att äkta självförtroende är något du är född med oavsett om du är medveten om det eller ej, desto bättre går det för dig. Utan den förståelsen måste du förtjäna självförtroendet. Det blir då som att du hyr ditt självförtroende och att din hyresrätt dras in så snart du inte betalar hyran. Vilket är ironiskt när du faktiskt redan äger det och så snart du hamnar i zonen slår det dig inte ens att det går att ha annat än äkta självförtroende.
Hoppas att detta på något vis kan ge dig en glimt av att allt du behöver redan. Att du kommer till världen med det nödvändiga självförtroendet förinstallerat och att du med den sköna känslan kan gå ut i livet och vara ännu bättre på du nu än väljer att göra med det…
