Filmhistoriker har diskuterat och grävt i huruvida den store ryske filmregissören Eisensteins filmer om Ivan den förskräcklige syftade på Stalin. I vart fall var den sovjetiske diktatorn livligt intresserad av just dessa filmer. Men om de syftade på honom, hur kunde han då låta dem visas? Även om den senare delen blev filmhistorisk också av ett tekniskt skäl: ett experiment med en svit av färglagd film.

Warszawa-paktens censorer hade en särskild ”lag” att rätta sig efter: allusionsspöket. Varje omnämnande av en despot, oavsett var och när han uppträtt, tolkades som ett förtäckt angrepp på Stalin – och ströks sålunda bort eller förbjöds helt sonika. Det gällde även Herodotos långt mer än tvåtusenåriga historia, översatt till polska (inhämtar jag i en recension skriven av Rita Tornborg).

Kanske något att grubbla på för Google i dess diskussioner om vad som skall tillåtas i Kina. Med Internet, e-post och bloggar kan man även fundera över framtiden för sådana spöken, och censur över huvud taget.

Missa inga nyheter! Anmäl dig till ett förbaskat bra nyhetsbrev.
0 kommentarer
Du måste logga in för att skriva en kommentar. för att registrera dig som medlem.