Starta
Driva & Utveckla
Marknadsföring
Ekonomi
Mer

Hur många Qvibergare och Wallandrar finns det i Sverige 2008?

Dela artikeln
onsdag, 06 augusti 2008 6

Anna ThuvessonLåt oss idag ta en extra funderare över varför fler än 70 procent av alla våra chefer är män. Antingen resonerar man som Mats Qviberg, ordförande i Bilia, Fabege och Hagströmer & Qviberg, gjorde i en artikel i SvD sommaren 2007: ”Det ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda av män.

Det är mannen som vill ta yttersta ansvaret för inkomsten eftersom den inte är lika viktig för kvinnan. Något glastak finns det inte utan det är rationellt av kvinnorna att avstå karriären när skatterna är så höga och de ekonomiska morötterna så få. Dessutom inser kvinnor som stannar hemma med barn att det är ganska skönt.”

Om man har dessa förklaringsgrunder och samtidigt en stor makt att påverka utnämningar till styrelser och ledningsgrupper är det kanske inte konstigt att det fortfarande är vanligare att heta Göran än att vara kvinna och VD i ett större bolag i Sverige 2008. För det är klart att det egentligen handlar om hur rekrytering av chefspositioner går till. Det är fler än en genusforskare som har visat på strukturer av hur män väljer män till ledande positioner. För inte är det väl någon idag som tror att män väljs in i styrelser och i ledningsgrupper enbart utifrån kompetens?

Hur många Qvibergare finns det i ledande positioner idag i Sverige som med sina förutfattade meningar om kvinnors behov och önskemål aktivt och passivt sätter stopp för kvinnors karriärer?

För ytterligare några år sedan kunde vi läsa på DN debatt hur Jan Wallander, tidigare bland annat VD i Handelsbanken och ordförande i DN:s styrelse, skrev om hur han aldrig har upplevt någon diskriminering av kvinnor, men väl motsatsen. Rubriken var ”Fega direktörer diskriminerar män” och i ingressen stod det att ”Duktiga män hade fått stå tillbaka för mindre duktiga kvinnor. Mången direktör hukar sig i den feministiska snålblåsten.” När han skrev detta var 1666 män och 95 kvinnor i våra styrelser. Han tyckte alltså 95 var för många.

Wallander skrev också att han själv aktivt hade verkat för 50 tillsättningar till ledande befattningar i näringslivet, däremot berättade han inte hur många av dessa 50 som var kvinnor. Min gissning är att det knappast var några.

Även om antalet kvinnor till styrelser stadigt har ökat under perioden då kvoteringshotet/löftet låg över företagen, kan vi konstatera att antalet kvinnor i ledningsgrupper i samma företag konstant har legat på runt 11 procent de senaste 10 åren. Löneskillnaderna har inte blivit mindre på 20 år. Vi väljer fortfarande att värdera soptömning högre än att ta hand om gamla. Det lönar sig mer för oss kvinnor att göra könsbyte än att utbilda oss.

För mig är det en gåta att inte fler organisationer sätter konkreta mål och gör handlingsplaner för hur de ska få till en jämnare könsfördelning på alla nivåer av ledarskapet. Förutom att jämställdhetslagen säger att du måste arbeta med de här frågorna, finns det också ekonomiska argument eftersom flera studier visar att företag med en jämn fördelning av män och kvinnor även i ledningsgruppen tjänar mer pengar än de enkönade. Det är omodernt, otidsenligt och farligt för affärerna att inte arbeta aktivt med jämställdhetsfrågorna. Grattis till de bolag som har insett att det handlar om affärsnytta. Exempelvis Carans rekryteringskampanj som hade rubriken ”Jaså, 32 år och funderar på barn? Bra, när kan du börja hos oss.”

Anna Tufvesson

Ps.
Något svar lär jag knappast få på den här artikeln från Qviberg för han har efter sitt senaste uttalande i frågan sagt att han inte offentligt ska uttrycka sina åsikter i den här frågan. Hans fru talade visst om för honom att det inte var så intelligent gjort att lufta sina åsikter offentligt i den här frågan. Ds

Kommentarer

  • Optimisten
    Optimisten onsdag, 06 augusti 2008

    Jag kan inte läsa något konkret vad man som kvinna kan och bör göra för att bli ledare i ett företag. Detta är typisk artikel som skyller allt på alla andra. NOLL ansvarstagande!

    För en ledares första uppgift är att inse att man är 100 % ansvarig för allt som händer i ens liv och man kan aldrig skylla på något eller någon annan.

    Titeln ledare är något man förtjänar, det är inget någon annan kan ge en genom att säga - "du är en ledare". Så om det ska bli fler ledare av ett kön, ras, åldersgrupp eller vad som helst så får de personerna helt enkelt hitta på vägar och lösningar för att nå och förtjäna det.

    Men då krävs det först ledarskap. Att vara 100 % ansvarig.

    Visst kan det vara så att företag tittar efter egenskaper hos en ledare som män oftast besitter som t ex tydlighet, logiskt tänkande och att kunna ta beslut utan att tveka eller ångra det - För ingen kan väl säga något annat än män över lag besitter dessa karaktärsdrag i större drag. Kanske har det med uppfostran att göra men det hör inte hit.

    Jag jobbar som anställd och strävar efter att bli chef här och vid samtal med mina kollegor så säger alla att det är lättare med en manlig chef, särkilt för kvinnorna. ALLA säger så. Kvinnorna har intriger, pratar skit bakom ryggen och tjurar och hittar fel i allt. Vi är 40 personer på min avdelning.

    Personligen har jag haft 3 kvinnliga chefer genom åren och samtliga har varit usla och fått sparken tills en man tillsattes.

    Min sambo jobbar på Ikea och sträver med efter att bli chef och hennes chef (som är kvinna) försöker till och med prata skit om henne för att sänka henne för hon anses kanske vara ett hot. Detta är trots att min sambo ingår i hennes organisation och hon är beroende av att alla "under" henne presterar bra.

    Kvinnor vill gärna ta bort all konkurrens och kanske gäller detsamma i näringslivet. Jag kan ha fel men är det så så blir det väldigt svårt att vara chef med underordnade.

    Om vi tittar objektivt ur ett företags intresse så handlar väl allt om att det ska gå bra och ge så mycket vinst som möjligt till aktieägarna. Skulle någon då bry sig om det är en man eller en kvinna som gör jobbet!? Vill man bara inte att det ska bli gjort på snabbast, bästa och mest kostnadseffektiva sätt?

    Jo självklart. Men här är vi inte objektiva utan jagar någon att skylla på i stället för att själva ta sig i kragen och se till att lyckas.

    Snälla tjejer: Sluta vara offer, ta ditt ansvar, bli en ledare och visa alla gamla inskränkta gubbar och bittra feministkärringar att ni kan. Men då måste ni först bli en ledare och ta 100 % ansvar!

    Lycka till för jag tror att alla gynnas av fler kvinnliga ledare men inte genom kvotering och absolut inte genom att trycka upp sådan här skit som denna artikel.
    Det skapar bara mer av det ni inte vill ha och ännu fler osäkra unga tjejer som växer upp som offer.

    Av hela mitt hjärta. Lycka till tjejer!

Välj kommun från listan