Så här efter semestern kan man tycka att människor borde komma tillbaka utvilade, fräscha och redo att ta sig an höstens utmaningar. Men min erfarenhet är att alltför många bara känner sig än mer stressade när de kommer tillbaka och ställs inför allt jobb som hopat sig efter bortavaron.

Mängder med mail i inkorgen, papper som ligger och väntar, andras att-göra-listor etc. är nog för att få pulsen att öka och göra så att det knyter sig i magen.

Men är det verkligen dessa saker som skapar vår stress? För om det inte är det så blir det ju minst sagt ineffektivt att försöka ändra på situationen för att minska på stressen, eller hur? Att jobba på sådant som inte är den verkliga orsaken blir ju lite som innan läkarvetenskapen förstod sambandet mellan hygien och barnadödlighet. Inget de tog sig för gjorde någon större skillnad tills det visade sig att inget hade så bra effekt som renlighet. Att man desinficerade instrument, tvättade händerna och hade en ren miljö runt mor och barn helt enkelt.

Läs även: Så blir du effektivare i arbetet och i vardagen

Vet inte om det gör min tankegång helt klar för dig, så jag tar upp ett exempel till. Anta att du blivit uppfostrad att tro att rött på ett trafikljus betyder kör och grönt betyder stanna. Förmodligen skulle du vara orsaken till olyckor vart du än kom och förmodligen skulle du klaga bittert över alla stollar i trafiken. Det är inte förrän du gör insikten att det är ditt sätt att se på situationen som ställer till det, inte situationen i sig, som det blir ändring på dina resultat.

Funkar verkligen stress som en smittsam sjukdom?

På samma sätt vill jag alltså påstå att det är vår oförståelse av var stress egentligen kommer ifrån som ställer till det för oss och inte en alltmer hektisk tillvaro. För den gängse modellen är att det finns någon form av stress i luften, nästan som ”stresspartiklar”, och det finns mer av dem på vissa ställen. En kontorsmiljö är full av dem, vissa personer kan smitta dig med dem och det finns mindre av dem ute i naturen.

Det här kan nästan låta löjligt när det är sagt på det här sättet, men det är så vitt jag kan se det bakomvarande sättet att se på det för de allra flesta, även våra mest utbildade "stressexperter". Att stress är som en smitta som är lättare att få i vissa situationer än andra. Detta är enligt mig en missuppfattning av samma dignitet som när läkarna inte förstod att det var smutsiga händer, skalpeller och annat som gjorde dödligheten så hög.

För köper man denna missuppfattning är det fullkomligt logiskt att lösningen på problemet är att försöka undvika stressiga situationer så mycket som möjligt. Sluta jobbet och flytta ut på landet så att man inte blir utsatt för lika mycket ”stresspartiklar”. Man kanske inte kan fortsätta göra det man tycker är roligt, men man slipper i varje fall stressen vilket är den kompromiss man får lära sig leva med.

Lösning nummer två enligt den här modellen är stresshantering. Det är ju givet att om man jobbar på det här stället eller är tvungen att umgås med den här personen så kommer jag att ha en viss mängd stress i livet. Det är bara att acceptera. Så det jag får göra är att hitta sätt att lätta på trycket när jag kan "komma ifrån". Kanske genom att meditera, träna, sjunga eller någon annan aktivitet som får mig att slappna av.

Ett avgörande paradigmskifte för att hantera stress

Det är naturligtvis inget fel på att något av det här, men det är lite som att ställa en hink under ett läckande tak. Det är klart att den hindrar vattnet från att åstadkomma vattenskador, men vattnet läcker fortfarande in – det är mycket bättre att fixa taket. Att laga taket är för mig att se att de stresspartiklar som verkar finnas ute i världen omkring oss faktiskt inte finns. Att de snarare tillverkas i våra tankar. När du väl förstår det så går din stressnivå genast ner. För problemet med den första modellen är du inte kan påverka mängden stress i världen. Partiklarna är ”därute” och allt du kan göra är att undvika dem eller lära dig att ställa ut en spann och hindra flödet.

Den här andra modellen så finns det så mycket mer hopp. För här är du plötsligt inte ett offer för omständigheter utanför din personliga kontroll. Här kan du lära dig att laga taket genom se att din stress bara verkar komma utifrån. Att dina tankar är direkt kopplade till dina känslor och att det är dina tankar som är upphovet till din stress. Det är därför som två personer kan jobba med samma sak, vid samma tillfälle och den kan säga: Jag klarar inte mer. Jag är utbränd. Samtidigt som den andra säger: Det här är livet!

Om dessa rader kan ge dig förståelsen att dina känslor till 100% är orsakade av dina tankar så kommer denna högre nivå av förståelse för ”livets trafikljus” direkt göra att din stress minskar radikalt med ökad livskvalitet i varje del av livet som följd. Inte för att något egentligen har ändrats men för att allt ändå är annorlunda.