Är det så att våra förhoppningar och önsketänkande om sakernas tillstånd leder till att vi förlorar den analytiska blicken och brister i analys?

I artikeln om ADHD och entreprenörskap som även publicerades i The Journal of Applied Psychiatry framhöll författarna Frummerin och Lindström att ADHD inte skulle erbjuda några speciella förutsättningar för entreprenörskap och var kritiska till några artikelförfattare som framhållit att ADHD skulle ge gynnsamma förutsättningar för entreprenörskap.

För att undvika en diskussion präglad av svart och vitt tänkande bemödade vi oss om att  beskriva de begränsningar som ADHD innebär på ett nyanserat sätt med en insikt om att det i undantagsfall finns ADHD betecknade som kunde fungera entreprenöriellt om det fanns stöd för dem på annat sätt.

I artikeln skrev vi bland annat följande:

”ADHD kopplat till rastlöshet och svårigheter ifråga om uppmärksamhet.”

”ADHD. Svårigheter ifråga om koncentration och att man inte kan ha fokus på att utföra uppgifter under en längre period”

”en person med ADHD ofta utsätts för en betydande utmaning i att hålla ut och räcka hela vägen till dess att uppgiften genomförts”

Det är intressant att notera att en del av de som läst artikeln uppskattat den för att de uppfattat det som att ADHD kan vara en tillgång i entreprenöriellt arbete. Vi författare blir självkritiska och fundersamma över hur vi har uttryckt oss och hur vilka slutsatser läsarna dragit av artikeln. På vilket sätt kan vi tolka dessa, visserligen mindretal reaktioner som för oss inte är i överensstämmelse med det budskap som vi hoppats förmedla.

Det finns säkert en mängd olika orsaker till att flera läsare av artikeln inte har tagit till sig artikelns budskap om de begränsningar som är relaterade till ADHD.

Att notera är att är att flera entreprenörer eller egna företagare med egna ADHD diagnoser som hört av sig, säger sig uppfattat artikeln rakt emot, vilket i sig skulle kunna bevisa det vi just skriver i vår artikel.

Vi kan inte tolka detta på annat sätt än att vissa debattörer och trendsättare under flera år försökt förmedla att ADHD skulle ge förutsättningar för entreprenöriellt agerande utan att fästa uppmärksamhet på de begränsningar och problem som ADHD kan föra med sig för individer ifråga om psykisk ohälsa och problem i att fungera i vardagslivet.

I Sverige har funnits en stark strävan efter att finna möjligheter för alla, och detta är ju en utomordentligt positiv åstundan. Varje individ bör kunna få möjligheter att realisera sin fulla potential. Men när det nu handlar om att ge ADHD-personer möjlighet att fungera som entreprenörer närmar man sig det orealistiska och väcker möjligen mer förhoppningar än realistiska möjligheter.

I strävan efter att finna nya typer och sorter av management letar man också efter nya sätt att leda där kreativitet och fokus skulle kunna tillföra nya kvaliteter och energi för entreprenörskap. Detta är fullt förståeligt men inrymmer möjligtvis mer visionära ansatser än att vara realistiskt. Entreprenörskap om det skall ha en långsiktig bärkraft inrymmer ofta mer triviala komponenter som stabilitet och organisationsförmåga.

Det är intressant att notera att det budskap som vi försökte förmedla inte nått fram till alla och p g a det känner vi oss nödgade att komplettera vår argumentation. Vi har några kommentarer.

Är det så att den diskussion som funnits i Sverige inte tagit hänsyn till att ADHD ofta påverkar och begränsar en individs möjligheter att fungera på ett optimalt sätt. I några artiklar har ADHD lyfts fram på ett sådant sätt att man får intryck av att ADHD skulle ge speciella förutsättningar att vara entreprenör. Vad är bakgrunden till detta?

Handlar det om önsketänkande samt perceptuella försvarsmekanismer. Att man har en bild  och önsketänkande av att det förhåller sig på ett visst sätt. Eller har man inte tålamod och lugn att läsa en text och analysera samt dra slutsatser.

En annan faktor som kan eventuellt kan förklara varför man så träget hävdar ADHD som en positiv faktor i sammanhanget är den bild som man gör av entreprenören. Det är en bild av en företagare som leder en okomplicerad  och tydlig verksamhet.

Förvisso har ADHD betecknade ofta kunnat leda verksamheter av denna karaktär.  

Men detta sagt att det lätt kan förväxlas eller blandas ihop vad som är företagande, och vad som är entreprenörskap.

Vi kan därför inte undvika att konstatera att det funnits och kvar finns en allmän bild av entreprenören som kan leda fel med snabba slutsatser inom området.

Som vi bedömer det utifrån responsen på artikeln så har det möjlighetstänkande ifråga om ADHD som utvecklats under en tid lett till ett önsketänkande som förbiser realiteter ifråga om yrkesroll och samspel på arbetsplatser.

Här fordras ett mer analytiskt förhållningssätt utan önsketänkande och försvarsmekanismer. 

Det gagnar de med ADHD beteenden bäst.

Se gärna vår förra artikel: Ny bild av den svenske entreprenören

En ny undersökning visar bland annat att den traditionella bilden av entreprenören inte riktigt stämmer längre. Ofta har man haft en enklare bild av att entreprenörer.

Missa inga nyheter! Anmäl dig till ett förbaskat bra nyhetsbrev.
0 kommentarer
Du måste logga in för att skriva en kommentar. för att registrera dig som medlem.