av Kevin Kane
Kevin Kane
Affärsutvecklare & Digital Content Manager på Företagande.se i Stockholm
0 foruminlägg
66 artiklar

Vi är alla samlare på ett eller annat sätt. Fenomenet är i princip alltid detsamma. Det tar sig bara olika uttryck. 

Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv är det tänkbart att det har varit en stark fördel för människan att spara på livsnödvändigheter som mat och verktyg.

 

Någon vill inte slänga förbrukningskartonger. En annan sparar artiklar digitalt för att "läsa senare" - men åren går och läsandet blir aldrig av. Kvar finns bara reflexen att spara. Vi är alla samlare på ett eller annat sätt. Fenomenet är i princip alltid detsamma. Vi gör det bara på olika sätt. 

Mest uppmärksammat?

Det som kanske har blivit mest omskrivet eller mest uppmärksammat är eventuellt de extrema exemplen med individer som vägrar slänga saker till den svåra grad att deras hem liknar en soptipp. Man går exempelvis in i köket och undrar om man har hamnat i fastighetens grov-soprum. De andra rummen går det knappt att komma in i.

Det handlar inte i grunden om brist på hygien och renlighet utan har bakomliggande orsaker vilka återfinns i gränslandet mellan biologi och psykiatri, bland annat. 

Allmänmänskligt fenomen

"Att samla på saker är ett allmänmänskligt fenomen," påminner exempelvis psykologen Volen Z Ivanov och Christian Rück, docent och överläkare i psykiatri, om i  Läkartidningen (34–35/2013).

 

Exempelvis har sjuttio procent av barn och 30 procent av vuxna en samling. 

 

"Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv är det tänkbart att det har varit en stark fördel för människan att spara på livsnödvändigheter som mat och verktyg för att maximera chanserna till överlevnad, särskilt under perioder med knappa resurser," skriver de. 

Antikrundan

Även om patologiskt samlande (sjukligt samlande) får de flesta människor att spontant associera till de individer som inte kan förmå sig att slänga gamla tidningar, reklamblad och annat (vilket kan ligga och samla damm, kvalster, vägglöss etc i 30 år eller längre) så finns det egentligen många exempel på vår allmänna benägenhet att samla på oss och behålla saker.

Några exempel är museer, TV-program som Antikrundan, fotoalbum, frimärkssamlingar och mycket mer, som vi knappt tänker på ur ett biologiskt eller psykologiskt perspektiv utan mer som en social företeelse och som personliga "fritidsintressen". 

Normalt och sjukligt

Några av skillnaderna mellan naturligt samlande och sjukligt samlande ligger i att en normal samlares intresse präglas av ordning och reda och fokus. Det finns ett system, en tanke samt organisation bakom samlandet. Antingen är man till exempel särskilt förtjust i skor, eller så samlar man mynt. Barn samlar ofta idolbilder eller klistermärken.

Hälsosamma samlare uppsöker föremålen för sina intressen och kategoriserar och sorterar samlingen.

Oftast (med undantag för exempelvis skor) så använder man heller inte det som man samlar, eftersom det finns en fokus på att hitta och bevara det mest unika. Det skulle ju inte ligga mycket av en poäng i att klistra ett sällsynt frimärke värderat till tusentals kronor på ett brev och skicka iväg det.  

Patologiska samlare däremot uppsöker inte;  de vill bara inte släppa ifrån sig saker som har kommit in i deras liv. Det kan handla om kartonger till förbrukningsvaror men också om till exempel reklamblad som dimper ner i brevlådan gällande veckans kampanjer. 20 år senare har de oftast inte ens tittat i dessa blad och "veckans kampanj" är sedan länge förbi men ändå håller de fast vid tanken att dessa broschyrer kan vara "bra att ha" nån gång i en framtid som aldrig kommer. Dessutom ligger det mesta huller om buller. 

Tragedier

Medan normala samlares intresse är en källa till nöje, ligger det lidande och funktionshinder i de patologiska samlarnas tillvaro. 

Det är en tragedi som vidare leder till social isolering, familjekonflikter, vräkningar, hemlöshet och, i de mest extrema fallen, död. 

Ovanligt vanligt

"Den systematiska forskningen om patologiskt samlande", skriver Ivanov och Rück, "började först under 1990-talet och har sedan dess ökat stadigt och utmynnat i bl a slutsatsen att tillståndet bäst konceptualiseras som skilt från men besläktat med tvångssyndrom I den nya utgåvan av DSM kommer patologiskt samlande därför att tillsammans med tvångssyndrom, dysmorfofobi (BDD), dermatillomani (skin picking) och trikotillomani (hair pulling) ingå i den nya diagnosgruppen »Tvångssyndrom och liknande tillstånd«. Samtliga tillstånd kännetecknas av repetitiva beteenden och svarar delvis på liknande psykologisk och farmakologisk behandling" (Läkartidningen.se 2013-08-20).   

Forskningen har avslöjat att patologiskt samlande är ett ovanligt vanligt tillstånd, som förekommer hos ca 2–6 procent av befolkningen. 

"Hoarding" vs. "Collecting"

På engelska skiljer man mellan olika former av samlande. »Collecting« är fritidsintresset, medan »Hoarding«, generellt, är när man samlar för till exempel vintern (ved eller proviant om man bor i en stuga i ödemarken). Det sist nämnda begreppet, "hoarding", har också kommit att användas för det extremt, sjukliga samlandet. 
Visa kommentarer 0
Du måste registrera dig som medlem för att skriva en kommentar.. för att registrera dig som medlem.