av Sara Fast
Sara Fast
Ägare & Grundare på FastPlan Väst AB i Lerum
0 foruminlägg
1 artiklar

Ja en högst relevant fråga. Idag när de psykiatriska diagnoserna är den vanligaste orsaken till sjukskrivning är det såklart mer undantag om du får intervju med någon som inte upplevt stress med dess negativa påverkan. Men jag tänker på när sjukskrivningen varit lång och skapat långa tidsluckor i arbetslivet.

Kåkfarare eller inte?

 

Jag satt för ca 10 år sedan med på en intervju där en person blev stressad över frågan kring ett uppenbart tidsglapp i CV:n. Hen sa sig inte minnas var denna gjorde då! Det blev fiasko över den förklaringen och efter intervjun var det enda jag kunde komma på att hen suttit i fängelse. Jag har ingen aning om det var så men idag hade jag tänkt annorlunda. Tänk om personen egentligen hade varit sjukskriven och inte visste hur vi som arbetsgivare såg på det. Kanske var rädd för att bli utdömd.

Jag var sjukskriven i två år för utmattningsdepression. Idag 100 % i arbete sedan ca 2 år tillbaka.

Året är nu 2020 och vi leker med tanken att jag vill söka ett jobb där jag uppfyller meriter och krav. Borde jag på något sätt få med min sjukskrivning i mitt personliga brev eller i mitt CV. Kanske i stil med:

 - lång sjukskrivning men är idag formad och rustad för ett hållbart arbetsliv.

Nej tack, om du frågar mig. Låter klyschigt och förskönat.

 

Ska jag på intervjun själv lyfta det eller ska jag låta det bero? Låt säga att jag låter det bero eftersom jag faktiskt söker jobbet på mina aktuella kompetenser och min personlighet.

Intervjun går naturligtvis fantastisk bra och jag är vidare. Den nya arbetsgivaren vill nu ha referenser. Inga konstigheter och min referens kommer att stärka bilden av den person de träffade på intervjun. Under det samtalet så framgår även min rehab och sjukskrivning. Hur tänker min nya arbetsgivare nu, kan det ses som missvisande att jag medvetet undanhållit information? Är jag ens kvar i matchen om jobbet?

Jag vill inte tänka på jobbet på min fritid, jag vill inte svara på mejl på lördagar. Jag kan kavla upp men inte dygnet runt på obestämd tid. Jag har ett liv utanför jobbet.

För mycket eller för lite information

Så min undran är om det är en merit eller en plump i protokollet att vara öppen. Vad är lite för mycket information och vart går gränsen för att undanhålla relevant information. Har jag någon form av ”icke lagstadgad skyldighet”?

Så…vilken typ av stress erbjuder detta företag i sin kultur?

 

Jag nöjer mig inte med ett inspirerande jobb. Det behöver vara rätt arbetsgivare med.

Du förstår, jag är idag en människa som tänker leva och jobba hållbart. Jag jobbar aktivt dagligen för att ha ett liv där jag lever fullt ut och är hållbar i alla mina dimensioner och sammanhang. Det innebär som mamma, fru, vän och inte minst den stora del jag tillbringar på mitt arbete.

Jag skäms inte för min historia utan är stolt över det jag tagit mig igenom men har inget behov berättat om det när jag inte anser det vara relevant.

Med stor respekt för den som väljer ett annat sätt så kommer jag inte skriva det i mitt CV. Jag kommer inte heller lyfta det på intervjun. Jag kommer inte heller lyfta att jag födde min son med kejsarsnitt, vad min första kille hette eller vilka dödsfall jag upplevt genom min livstid.

Så min poäng är att jag har gjort läxan om jag söker ett jobb. Jag har grundligt tagit reda på vilken kultur företaget har och säkerställt att vi delar värderingar. Jag har säkerställt att arbetsgivaren har ett modernt ledarskap och är rustade och jobbar aktivt för att hantera vår moderna tids folksjukdom. 

Jag har stark tilltro till att just den arbetsgivaren också har förmågan att rekrytera!

Visa kommentarer 0
Du måste registrera dig som medlem för att skriva en kommentar.. för att registrera dig som medlem.