av Per Öberg
Per Öberg
CEO på Mittland Trade & Commerce
2 foruminlägg
4 artiklar

 

Del 2 av 3 i Att göra affärer med Indien

I del ett behandlade vi kulturen, här skall vi titta på import från Indien, för Indien är en enorm källa för import. Yrkeskunniga hantverkare är en av Indiens verkligen starka sidor. Traditionellt har det handlat om kläder, tyger och andra textilier, vissa presentartiklar, osv. Idag är Indien dessutom stor på reservdelar till bilindustrin och olika tekniska produkter.

Mjukvaruutveckling och Callcenters är också stort liksom mediciner och viss medicinteknisk utrustning. Däremot är Indien ännu inte så stort på datorer och andra sådana elektroniska produkter.

Vart finns varorna?

På den tiden vi använde telefonkataloger i Sverige brukade vi ha ”gula sidorna” där man kunde söka företag inom ett visst verksamhetsområde. I Indien kan man mer tala om ”gula områden”. För oftast, men inte alltid, ligger företag av samma typ i grupper nära varandra. I ett kvarter finns massor med företag som tillverkar trädörrar, i ett annat område tillverkas en viss typ av bomullstyger, och någon annanstans ligger företag som tillverkar mediciner.

 

Gula områden finns i städerna, men vissa verksamheter finns inte i hela landet utan i en eller ett fåtal områden i landet – därför är det inte bara att resa ner till exempelvis Delhi eller Mumbai om man är ute efter något. Man måste veta vart varorna finns.

Hur mycket skall du ha?

Skall man ha riktigt små mängder är det butiker som gäller. Lite mer och man måste hitta grossister. Först när det är stora mängder är det fabriker man söker.

Observera att många fabriksägare är dåliga på engelska. Många fabriker exporterar inte själva utan tar hjälp av exportörer. Exportörerna pratar oftast bra engelska. Exportörerna påstår ofta att fabrikerna är ”deras” för de vill inte att du skall försöka gå förbi dem och ha direktkontakt med fabriken utan vill att du skall gå via just exportören.

Exportörer lägger ofta på typ 30 % på fabrikspriset. Inte ens stora företag som beställer flera containers med varor brukar arbeta direkt mot fabrik. De anlitar indiska företag som sköter om fabrikskontakterna.

Fördelen är att det är svårt som utlänning att styra en fabrik både pga språksvårigheter och pga att det är viktigt hur man informerar och styr fabriken och att det krävs närvaro under processen. Dessa indiska inköpsföretag lägger, vid större beställningar, ofta ut ordern på fler olika fabriker bland annat för att säkerställa att om det blir problem på en fabrik så drabbas inte hela leveransen.

När du åker ner själv för inköp

Om man som svensk tittar in hos en indisk butik/grossist/fabrik så är det inte ovanligt att man blir offererad på tok för höga priser. Man behöver ofta en lokalt förankrad person som hjälp för att hamna rätt – men inte vilken lokal förankrad person som helst utan någon som verkligen kan detta.

Skall man åka ner och göra inköp är det bäst att ha planerat resan in i minsta detalj och se till dels att man har rätt kontakter och dels vet vilka man skall besöka. Det är även bra att veta vart man skall bo och hur man skall resa.

Att göra affärer med företag man inte har träffat och utan att besöka Indien, t.ex. kontakter enbart via Internet bör man se upp med. Jag har blivit kontaktad av företagare som försökt själva via Internet och som antingen inte fått någon leverans alls eller t.ex. fått en transport av mögliga varor. Det har till och med hänt att nyföretagare belånat sin bostad och sedan blivit av med bostaden när leveransen var felaktig.

Tillverkning hos indiskt företag

Nästa nivå för import är att få egendesignade produkter tillverkade i Indien. Det går ofta bra, om man har rätt upplägg och rätt kontakter men se upp med följande:

  • Nystartare saknar ofta baskunskap om vad det innebär att tillverka något. Exempelvis missar man ofta att det finns en rad olika minimum för olika material, delar och tillverkningsmetoder. Jag får ofta förfrågningar där man ville ha kontakt med en fabrik för att tillverka 10 av varje plagg man designat. Då har man inte fattat vad en fabrik är och hur processen fungerar för ofta är minimum t.ex. 500 plagg eller mera – bara för att så att säga starta upp processen. Skall man ha 10 plagg är det en skräddare man behöver – inte en fabrik. På samma vis kräver vissa produkter att man tillverkar verktyg, t.ex. för att skära ut något eller för att tillverka i plast, osv. Dessa verktyg kostar ofta en hel del. Just att alla grundkostnader och minimum gör att det blir otroligt dyrt per styck att tillverka små mängder. Hit hör också att man sällan kan sälja billigt om man tillverkar i små mängder. Skall man sälja billigt måste man beställa och kunna sälja stora mängder.
  • En annan sak är att Indien även har en hel del manuell tillverkning som kan ske i mindre skala. Handvävda tyger, skräddarsydda dyra klänningar, vissa stenarbeten, är exempel där man kan beställa mindre mängder, men då pratar man inte längre om billiga produkter.
  • För att man skall lyckas med sin produktion i Indien gäller det att man får rätt fabrik. Oerfarna frågar ofta efter en fabrik som t.ex. kan tillverka kläder, men olika klädfabriker kan olika saker. Man måste hitta rätt fabrik med rätt kompetens som är beredd att tillverka de kvantiteter som beställaren är ute efter. Jag brukar säga att om du frågar efter en bilförsäljare när du vill köpa en Mercedes så kanske du hamnar hos en Volvoförsäljare. Då får du inte vad du vill. Samma med fabriker – alla fabriker är INTE rätt för dig.
  • Oftast är det svårt som svensk boende i Sverige att styra en fabrik i Indien. Man bör ha någon på plats som kan hantera fabriken och följa upp. Och som jag redan sagt i del 1 om indiska kulturen så är det inte ovanligt att fabrikörer inte är bra på engelska. Har man redan kört X antal ordrar med en fabrik brukar det dock kunna fungera att hantera på distans för då vet man var man har varandra och vad som krävs.

Tillverka i egen regi i Indien

Nästa steg är att tillverka i egen regi. Då kan Indien bli en bas inte bara för leveranser till Sverige utan världen runt. Speciellt ligger Indien bra för leveranser inom Asien. Men att tillverka i egen regi kräver att man verkligen lär sig hur det fungerar först. Det finns flera stora utmaningar:

  • Arbetarna pratar inte alltid engelska så språkfrågan måste hanteras. Antingen får man lära sig det lokala språket eller så behöver man anställa indiska tjänstemän som verkligen både förstår och kan förklara så att man får den produkt man vill ha.
  • Indiska fabriker har toppstyrning och lite förenklat kan man säga att tjänstemän och arbetare utför det som de upplever att de är tillsagda att göra. Som svensk kan man lätt göra felet att man inte ger tillräckligt med information utan tror att de anställda ska förstå av sig själva.
  • Behöver man 10 anställda i Sverige för att utföra ett arbete i en fabrik behöver man minst 15-20 personer i Indien för samma sak men löneläget gör att det lönar sig ändå.
  • I Sverige gäller normalt att alla kan tänka sig att göra allt – om det kniper. Men i Indien är det noga med VEM som gör vad och man går inte gärna över gränsen. En murare t.ex. murar men blandar aldrig cementen för det får grovarbetaren göra.
  • Korruptionen finns där och måste hanteras. Om en inspektör kommer på besök kommer han att hitta alla regler man bryter emot. Och bryter man inte mot några regler kan inspektören alltid hitta på någon ny regel, som egentligen inte finns, som inspektören menar att man bryter mot. Vilka regler som finns är nämligen inte särskilt transparent och tydligt. Men det finns metoder att minimera problematiken så man måste lära sig hantera den indiska verkligheten.

Indien innebär utmaningar – men det skall man inte låta sig skrämmas av för möjligheterna att ordna produkter från Indien är i slutänden mycket stora. Gäller bara att inte vara naiv eller underskatta, utan att vid behov ta lämplig hjälp.

Del 3: Om export och att sälja i Indien

Visa kommentarer 0
Du måste registrera dig som medlem för att skriva en kommentar.. för att registrera dig som medlem.