av Kevin Kane
Kevin Kane
Affärsutvecklare & Digital Content Manager på Företagande.se i Stockholm
0 foruminlägg
100 artiklar

Kobe Bryant är borta. Hastigt och oväntat bortryckt i en helikopterkrasch. En gigant på basketplanen, en filantrop utanför. Hans 13-åriga dotter och 7 andra personer rapporteras också ha omkommit. Det är omöjligt för de flesta människor att värja sig fysiskt och mentalt när livets bräcklighet gör sig påmint. 

 

Världen sörjer Kobe Bryant

Jag nåddes av nyheten som så många andra: via sociala medier. En god vän hade gjort ett inlägg på sin "Instagram story”. Just den bilden var en aning anonym och jag förstod det som att någon basketspelare — kanske som hon kände, kanske som var känd för en vidare krets, hade dött. 

Oavsett om personen är någon som man är bekant med eller aldrig någonsin har sett eller hört talas om så är nyheter om dödsfall i allmänhet alltid trista och beklagliga. 

Något senare såg jag ett annat omnämnande — denna gång i mitt flöde (det vill säga, inte i en persons privata inlägg). Denna gång såg jag också namnet  — och fick en mild chock. Kobe Bryant. Död. Vid 41 års ålder. Han hade relativt nyligen (2016) lagt basketskorna på hyllan och påbörjat nästa fas av sin karriär.

 

En av världens främsta basketspelare genom tiderna. Ett internationellt hushållsnamn oavsett om man är en sportfantast eller inte. En rekordhållare som endast en handfull personligheter som vandrat på denna jord har kunnat mäta sig med. 

   Fanns det en möjlighet att detta var en av de ”hoaxes” och märkliga ryktesspridningar som folk med morbid humor och psykopatiska drag har roat sig med långt före Twitters tid och långt innan jag ens var född? Det fick gärna vara det. 

Men personer med betydande informationsresurser och tillgång till trovärdiga källor, personer som rutinmässigt frågar ”Är detta bekräftat?” innan de går ut med publika uttalanden, uttryckte sin sorg. 

 

Hedersbetygelserna flödar in i massor. Många bussar och kollektiv trafik har programmerat namnet "Kobe" i sina digitala skyltar, otalet superstjärnor, privatpersoner och offentliga personer har uttryckt sin bestörtning. 

Det sägs ofta att sorg är enkelriktad när det gäller mänsklighetens relationer till celebriteter; vilket är en utgångspunkt som ser kändisar som något annat än människor och ignorerar att när det gäller händelser av globalt allmänintresse så reagerar i princip alla människor på tragedier. Därav ständiga insamlingar och välgörenhetsprojekt och engagemang från de som har en röst, för de som inte har det.  

 Bland de miljontals människor som beklagar den tragiska nyheten om Kobe Bryant finns bland annat kolleger såsom Shaquille O'Neal, Michael Jordan, Kareem Abdul-Jabbar och Magic Johnson, men fansen inkluderar även Julia Roberts, Leonardo DiCaprio, Ryan Seacrest, Tiger Woods, President Barack Obama, John Legend, Taylor Swift,  Alicia Keys, Kevin Hart, Will Smith, Justin Bieber, Ellen DeGeneres, Mark Wahlberg, Lil Wayne, Drake, Pharrell Williams, Nick och Kevin Jonas, Jimmy Kimmel, Kendall Jenner, Sofia Mattsson, Gigi Hadid, Dwayne "The Rock" Johnson, Reese Witherspoon, Trevor Noah samt Demi Lovato.

Poplegenden Cher skrev: "My?Goes Out To Kobe’s Family,Friends,Fans. It’s SO HARD To Deal With The Death Of a GREAT STAR,Because We Feel As If We Knew Them Personally.Kobe Bryant Was a GREAT ATHLETE,& All Of America Will Feel His Loss. " 

Visst, för den som av dunkel anledning tycker att det är en viktig detalj att förtydliga så sörjer inte alla jordens cirka 7.760.274.407 människor. Men betydligt fler personer världen över gör det än ryms i en kyrka, moské, synagoga; eller ens i jordens största köpgallerior eller sport- och konsertarenor. Det finns långt fler sörjande än som ryms i dessa tillsammans.

Det är alltid så när individer och händelser har gjort starkt positivt intryck på och inspirerat miljontals människor. 

Det är fullt normalt och sunt att uppleva känslor när personer som har varit en del av ens medvetande och liv rycks bort.  Bland någorlunda moderna upptäckter finns ju bland annat något som heter psykologi, biokemi, tyngdlagen, telekommunikation samt neurovetenskap. Dessa påverkansfaktorer och beståndsdelar av våra liv anses i modern tid existera — även när vi inte kan ta på, bita i, se dem eller befinner oss i samma fysiska rum.

Genom olika framsteg vet vi därför exempelvis att nervsystemet inte skiljer på vissa typer av intryck. Annars skulle mänskligheten vara som ”robotar” och upplevelseindustrin skulle inte existera. Sannolikt skulle inte sådant som kognitiv beteendeterapi existera heller. 

I verkligheten läser vi romaner, lyssnar på musik, ser på filmer och känner i dessa sammanhang glädje, skräck, oro, omsorg, etc, lika starkt som om vi befann oss i samma rum som karaktärerna i dessa berättelser. 

Dessa fysiska, biokemiska reaktioner kräver inte mycket mer än ljud som kommer ut ur högtalare, kombinationer av ord som finns på papper, eller rörliga bilder inspelade för flera år sedan med betalda skådespelare i smink vilka upprepar repliker som någon eller en kommitté av skribenter skrivit för än fler år sedan.

Walt Disney bevisade att detta inkluderar teckningar på ett papper. Våra hjärnor, kroppar, hormoner och psyken reagerar likväl som om vi upplevde händelserna på riktigt. För att på några plan så gör vi ju just det. 

Följaktligen, med hänsyn till att vi de facto drabbas av starka reaktioner på fiktiva berättelser, karaktärer och händelser som vi endast spenderat några minuter eller någon timme med  — så är det självklart logiskt att vi också fortsätter känna starkt när verkliga människor som funnits i vårt medvetande i decennier dör. 

I detta fall, när det dessutom gäller någon som tjänat förmögenheter åt andra och närmare 8 miljarder kronor i egna inkomster under sin karriär samt är i fysisk superform vid 41 års ålder, blir det också en obehaglig påminnelse om livets bräcklighet. ”Tomorrow is promised to no one,” lyder ett känt uttryck. 

Inflytelserika personer och tankar om ämnet återfinns bland annat i ”Mourning and Melancholia” (Sigmund Freud, 1917) och ”On Death and Dying” (Elisabeth Kübler-Ross, 1969). Nyare, och kortare texter, särskilt i sammanhanget ”kändisar” inkluderar en artikel med den fyndiga, mångtydiga titeln ”Good Grief” (av Meghan O’Rourke, i The New Yorker, 2010). 

Enligt Chief Daryl Osby, Los Angeles County Fire Department, kraschade Kobe Bryants helikopter söndagen 26 januari 2020, amerikansk tid. Alex Villanueva, Los Angeles County Sheriff, vägrar bekräfta identiteterna på de omkomna tills obducenten lämnat sin officiella rapport. Av allt att döma, enligt andra rapporter, omkom Kobe Bryant plus ytterligare 8 andra personer, däribland piloten och Kobes 13-åriga dotter Gianna, pappas stolthet. Gianna var en tredje generationens baskettalang. Far och dotter, en lagkamrat, dennes pappa samt några vänner var på väg till hennes match. Kraschen var en tragedi av många dimensioner.  



Visa kommentarer 0
Du måste registrera dig som medlem för att skriva en kommentar.. för att registrera dig som medlem.