Starta
Driva & Utveckla
Marknadsföring
Ekonomi
Mer

Varför duger inte 50+ i arbetslivet?

Dela artikeln
onsdag, 20 februari 2013 6
Varför duger inte 50+ i arbetslivet?

Den frågan ställer sig många 50+ åringar som har mist sitt arbete idag. I arbetslinjen följer resonemanget att vi måste arbeta längre än till 65 års ålder. Det talas också om att det kommer att uppstå arbetskraftsbrist i samband med stora pensionsavgångar. Enligt en undersökning gjord av rekryteringsföretaget Manpower var Sverige näst sämst på att rekrytera äldre av 28 länder!

Man har där tittat på andelen arbetsgivare som har en strategi för att rekrytera och behålla äldre arbetstagare i sin organisation.

Bäst på att rekrytera personer var Singapore där 48 % av arbetsgivarna svarade ja på frågan om de arbetade aktivt för detta. Hong Kong kom tvåa med 24 %. Österrike 21 %. Kina 18 %.

Sämst på att rekrytera och behålla äldre personer i sin organisation var Grekland med 5 %, Sverige med 4 % och sist Polen med 3 %!

Men vem är då ”äldre arbetskraft” i den här undersökningen, där Sverige var näst sämst av 28 länder? Jo, alla som har fyllt 50 år. Alltså människor som har enligt nuvarande regler bör arbeta tills de fyller 65 år. Upp till 15 år till! Och till detta förslaget om att alla bör arbeta till 67 års ålder!

Varför är arbetsgivarna så motvilliga att anställa äldre? Är det pensionsreglerna, LAS eller en allmän attityd om  att äldre arbetar sämre? Eller är det en allmän åldersdiskriminering som vi har implementerat i Sverige? Krafttag behövs för att förändra attityderna mot 50+!

Eller är lösningen då attitydsförändringar inte sker på kort tid kanske att förbättra och förenkla reglerna för att starta företag? Om det blir enklare att starta företag kan nya jobb skapas! Kanske de som är 50+ och startar företag lättare ser potentialen att anställa andra äldre! Och kan därigenom på sikt skapa en attitydsförändring i samhället om att 50+ fortfarande duger!

Kommentarer

  • Bengt Boström
    Bengt Boström tisdag, 26 februari 2013

    Hej Ann-Christine
    Jag blir inte riktigt klok på arbetsmarknadslagarna.
    Idag anställs (framförallt ungdomar) utan lön eller med konstiga lönevillkor (tele försäljning). Man erbjuder någon form av s.k. utbildning och sedan utnyttjar man ungdomarna som rena anställda att jobba utan lön (ICA skolan). Då gäller plötsligt inga lagar? Men när det gäller seriösa jobb då blir det genast ett problem med t.ex. LAS. Hur hänger det ihop egentligen?Kanske det är nutidens klassfråga?

  • Niclas
    Niclas tisdag, 26 februari 2013

    Tja, jag vågar inte anställa unga :). Har precis anställt och hon har passerat 50 med råge. I konsultvärlden krävs det enligt mig skinn på näsan, ödmjukhet till förändring och förmåga att sälja. Många yngre har svårt att våga tala om för en VD eller ledningsgrupp att de har tänkt fel. Dessutom har de som passerat 50 oftast passerat småbarnsåren, vilket gör dem säkrare i kritiska leveranser.

  • Robaino
    Robaino tisdag, 26 februari 2013

    LAS är i alla fall det som skulle få mig att tveka och samma problem gäller med ungdomar.

    Eftersom vi ändå betalar in rätt ordentligt med skatter finns knappast utrymme över i ett småföretag att "chansa". Får man in fel person blir det verkligen inte roligt.

    Alla skötsamma och hårt arbetande människor förlorar i dag på LAS om dom blir av med jobbet. Det har ju tagit bort möjligheten för folk Att få "visa vad man går för". När jag var ung erbjöd jag till och med mig att komma och jobba gratis ett par veckor för att visa vad jag kan, jag fick jobbet och lön också.

    Attityden i dag tycks vara att folk hela tiden pratar om vilka rättigheter dom har, aldrig sina skyldigheter. Det pratas också mycket om vad politikerna ska göra eller vad arbetsgivarna ska göra åt diverse problem. Det är ju faktiskt den som inte får jobb som äger problemet, ingen annan. Man får göra sig anställningsbar tycker I alla fall jag. Äldre, yngre eller invandrare eller vem som som helst behöver bara ETT JOBB och att själv sälla sig till en grupp som har svårt att få jobb är kanske en enkel ursäkt.

    Attitydförändringen som måste till sitter på ett personligt plan. Man kan inte springa omkring att tro att alla andra ska ändra på sig så jag ska se bättre ut. När vi i Sverige kollektivt inser att Pappa / Mamma staten inte kan lösa allt åt mig så har vi löst mycket som är snett i Sverige.

    Duger JAG som är 50+ i arbetslivet får jag väl gå ut och visa det :)

  • lars arenander
    lars arenander tisdag, 26 februari 2013

    Las tog direkt ett dödande på svenskt företagande och med de regler om skydd för anställda gör att ingen vågar anställa. regler om sjukfrånvaro som arbetsgivare ska betala mm. Jag har en tråd hos er ang. äldre men intresset även hos er verkar svalt. Själv blir jag 67 i år och har fullt upp att göra. Det är bl.annat Tolkning mellan svenska och lettiska, översättningar, bokutgivning och ekonomisk starta eget rådgivning för enskilda företag.
    Laars

  • Anne-Christine Carlberg
    Anne-Christine Carlberg tisdag, 26 februari 2013

    Hej Bengt, Jag håller med Dig om att det här med attitydsförändringar, det blir man trött av! Tyvärr tror jag dock att det är en av alla vägar man måste gå för att få fler att inse att 50+ inte är en massa trötta gamla människor. I England och många andra länder har man ju inte samma problem med detta som i Sverige. Vad beror det på? Kanske är det bemanningsföretagen som är ett av problemen här i Sverige? Och en övertro på att man måste ta in folk via bemanningsföretag för att företagarna har en rädsla för LAS? Det ligger något i det du skriver om anställningsavtalen för äldre som Du skriver om. Och kanske vi skulle diskutera på hur vilket sätt dessa skulle vara utformade för att öka anställningsbenägenheten för oss 50+-are! MVH Anne-Christine Carlberg

  • Bengt Boström
    Bengt Boström tisdag, 26 februari 2013

    Ursäkta men detta med attitydsförändring gör mig trött. Det har varit många liknande försök i Sverige bland annat i invandrarfrågan och vårt förhålland till invandrare. Det är samma sak när det gäller "åldringar". Själv tror jag att det finns en rädsla att ta in lite äldre personer som ofta har en mycket högre kompetens och dessutom högre arbetsmoral, mera lojala etc. Det är inte säkert att man alltid passar in i de nya organisationerna som idag bygger på lite annorlunda värderingar. Personligen gav jag uppp Sverige för 10 år sedan. Då var jag 51och karriärmässigt på dekis. Satsade på egen karriär som konsult främst i UK vilket var det bästa val jag någonsin gjort. I UK finns inte samma åldersdiskriminering som i Sverige. Jag har varit med om att anställa 60-åringar och till och med utbildat några 80 åringar inom IT (!) fast det tillhör ju inte vanligheterna men det belyser det synsätt man har i andra länder.
    Det kanske är så att 55+ bara kan komma tillbaka via bemanningsföretag vilket bara blir dyrare och är en sämre deal för både arbetsgivare och arbetstagare. Kanske man också borde se över och tydliggöra vilka anställningsavtal som vore lämpliga för "äldre" arbetskraft. Kan det ligga problem där?

Välj kommun från listan