av Aline Groh
Aline Groh
VD, Föreläsare och Utbildare på ParsCapere Utbildningar AB i Norrköping
1 foruminlägg
5 artiklar

Trots att ADHD kan vara en tillgång har 60 % av vuxna med ADHD inget arbete och ingen möjlighet att bidra med sina förmågor till samhället. Men det går att förändra och som arbetsgivare och kollega har man ett ansvar och en stor möjlighet att påverka.

 

Innan du läser vidare vill jag att du ställer dig två frågor:

1. Vad tror du, hur många vuxna har ADHD i Sverige?

2. Vad vet du om hur det är att leva med ADHD?

Cirka 300 000 vuxna har en ADHD-diagnos. ADHD är en diagnos som man får om man har svårigheter att reglera uppmärksamhet, impulser och/ eller aktivitetsgrad, vilket betyder att inte alla med ADHD har problem med alla tre delar. För många personer medför ADHD exekutiva svårigheter, som till exempel att organisera sin vardag. För att få en diagnos krävs det att man upplever problem i flera livsområden, som hemmet, arbete eller relationer. Det är dock vanligt att personer med ADHD fungerar ojämnt: Medan vissa uppgifter kan skapa stora utmaningar, kan andra uppgifter klaras jättebra, delvis mycket bättre än av personer utan diagnos. De individuella skillnaderna mellan personer med ADHD är väldigt stora och viktiga att ta hänsyn till.

 

Socialstyrelsen har kartlagt och analyserat konsekvenser för vuxna med ADHD. Resultaten visar en komplex bild: Bland annat finns det skillnader i utbildningsnivån, arbetslivet och inkomstnivån. Det är vanligare att människor med ADHD har en grundskoleexamen som högsta utbildningsnivån. De som har en utbildningsexamen tar den i genomsnitt 2–4 år senare än människor utan diagnos. Bland vuxna med ADHD som är över 30 har cirka 40% ett arbete medan andelen för människor utan ADHD ligger på cirka 80%. Cirka en fjärdedel av vuxna med ADHD har aktivitets- eller sjukersättning.

Relaterad läsning: Hur du som arbetsgivare kan hitta kompetenta medarbetare med funktionsvariationer

Funktions- och prestationsnivån hos människor med ADHD är oftast ojämn och många underpresterar jämfört med sin intellektuella förmåga. Som jag nämnt ovan innebär dock en ojämn funktionsnivå också att man kan prestera mycket bättre inom vissa områden än människor utan ADHD. Det är därför vissa väljer att kalla sin ADHD en superkraft. Till exempel Viktor Frisk berättar att ”hela mitt liv har min ADHD varit ett stort problem. Men när jag lärde mig att förstå och hantera den så förändrades det. Nu vet jag hur jag kan omvandla den till en kraft istället. Det är hård träning och struktur som hjälper honom att få ordning på tillvaron”. Men trots att ADHD kan vara en tillgång har 60 % av vuxna med ADHD inget arbete, ingen möjlighet att bidra med sina förmågor till samhället på ett sätt som också generar en försörjande inkomst.

Frågan som omedelbart dyker upp är såklart – hur kan vi förändra den situationen? Hur kan vi skapa möjlighet för fler att använda sig av sina intellektuella förmågor, färdigheter och kunskaper och samtidigt bidra till samhället?

En del av ansvaret ligger på psykiatriska mottagningar, utbildningssystemet, och individen. Men även som arbetsgivare och kollega har man ett ansvar och en stor möjlighet att påverka. Vad kan man göra?

  • Det börjar med att man skapar ett öppet arbetsklimat fritt från funkofobi – alltså ett klimat där nedlåtande kommentarer om människor med funktionsvariationer inte är tillåtna och där till exempel ”cp” och ”efterblivet” inte används som skällsord. Det öppna klimatet ska givetvis redan vara påtaglig i rekryteringsprocessen. Många är osäkra om de kan nämna sin diagnos för sin chef utan att negativt påverka sina chanser att få jobbet. Därför är det viktigt att lyfta det öppna arbetsklimatet oavsett om man vet att den arbetssökande har en diagnos eller inte.
  • Ha en tydlig och rak kommunikation. Det underlättar arbetet för alla, man slipper lägga energi på att fundera på om man har tolkat något rätt och undviker extraarbete som följd av missförstånd. Och för människor med ADHD kan en tydlig kommunikation vara avgörande för att klara en viss uppgift eller arbetet överhuvudtaget.
  • Men hur tydlig ska jag vara? Ska jag behöva hjälpa till att dela upp uppgiften i mindre steg? Ska jag hjälpa till att prioritera? 

Som jag skrev ovan så är de individuella skillnader oerhört viktiga att ta hänsyn till. Bara genom att aktivt lyssna och visa förståelse för hur din kollega fungerar får du veta vad just hen behöver. Det finns ingen one-size-fits-all-lösning, inte ett hjälpmedel eller en anpassning som alla med ADHD behöver. Konkreta tips för anpassningar hittar du på Adhdpajobbet.se.  

Ett öppet arbetsklimat som värdesätter att vi människor är och fungerar olika, en tydlig och rak kommunikation, aktivt lyssnande och förståelse ökar dina chanser att rekrytera och behålla en kollega med ADHD som kan bidra till din arbetsplats med sina starka förmågor utan att bli hämmad av sina svårigheter. Kom ihåg att det finns 300 000 vuxna med ADHD i Sverige – har vi råd att utesluta majoriteten av dem från arbetsmarknaden?

Visa kommentarer 0
Du måste registrera dig som medlem för att skriva en kommentar.. för att registrera dig som medlem.