Starta
Driva & Utveckla
Marknadsföring
Ekonomi
Mer

Mår vi verkligen dåligt på jobbet? Ett forskningsperspektiv

Dela artikeln
onsdag, 06 december 2017 0
Psykologiforskning demonstrerar hur lätt det är att manipulera människans psyke. Psykologiforskning demonstrerar hur lätt det är att manipulera människans psyke.

I september 2015 släppte Arbetsmiljöverket (AMV) braskande nyheter:

”Brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön orsakar ohälsa hos många arbetstagare i Sverige. Antalet anmälda arbetssjukdomar som beror på de här orsakerna har ökat med drygt 70 procent sedan år 2010. Alltför mycket arbete eller för hög arbetstakt och problem i relationer på arbetsplatsen, som samarbetsproblem och mobbning, är exempel på vad som ligger bakom den här typen av arbetssjukdomar”.

Pressmeddelandet beskrev en dystopi där ohälsan fångat samhället i en brant negativ spiral. Det var också en försmak på nya regler som skulle komma att träda i kraft några månader senare – i slutet av mars 2016. Texten är kryddad med fyra påståenden om kausalitet, fyra tillämpningar av antingen komparativ- eller superlativformen av adjektiv liksom procentsatser som får den mest sansade person att känslomässigt tappa fattningen.

Ytterligare någon månad senare larmade, lite som ett brev på posten, en administrativ chef i Östhammars kommun genom Uppsala nya tidning: ”Här ökar andelen sjukskrivna”.

Men är det någon som ställt frågan om uppgifterna stämmer?

Psykologiforskning demonstrerar hur lätt det är att manipulera människans psyke. I The Framing of Decisions and the Psychology of Choice visar Tversky & Kahneman (1981) hur valet av beskrivning (inramning) påverkar tolkningen av ett budskapet. I en annan uppmärksammad studie menar forskarna Hugo Mercier och Dan Sperber att människan utvecklat språket för att kunna övertyga andra - sälja in sitt eget budskap. Samma forskare menar att det alltid finns anledning till epistemologisk vaksamhet (Sperber, Clément, Heintz, Mascaro, Mercier Origgi, and Wilson, 2010) - att tänka efter vad avsändaren egentligen har för avsikter. Det är heller ingen hemlighet att människor lättare tar till sig budskap med negativt innehåll och därmed lätt blir offer för domedagsprofetior.

Den kanske mest kända domedagsprofeten var den franska läkaren Nostradamus (1503-1566). I poesiform skrev han texter som vissa tolkade som förutsägelser om farsoter, jordbävningar, översvämningar m m. och sannolikt jordens undergång.

Här är några exempel där tongångarna känns igen:

  • Sedan årtionden har det varit självklart att se till att dricka vatten redan innan man blir törstig. Det verkar som att ingen i dagens moderna samhälle klarar 45 minuter utan att ta några rejäla klunkar.
  • I dags/kvällspressen har man kunnat läsa påståendet att kött orsakar cancer i tjocktarmen. Att avsändaren var Världshälsoorganisationen WHO påverkade sannolikt många att bli vegetarianer.
  • Sedan generationer är de flesta sannolikt överens om att fett “kloggar igen” artärerna.
  • Och mer eller mindre dagligen läser vi om fattigdomens och krigens utbredning.

Men, hur ligger det till egentligen? Hur många tillämpar principen om epistemologisk vaksamhet när de läser sånt här?

2011 publicerade psykologiprofessorn Steven Pinker studien The Better Angels of Our Nature – Why Violence has Declined. Studien, som bygger på data från Uppsala universitet, följdes upp 2016 - The Decline of War and Violence - och visar att vi lever i den fredligaste av tider. Forskare vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet publicerade 2015 en uppdatering av återkommande kartläggningar om väpnade konflikter världen över. Den visade att de få krig som fortfarande pågick var religiösa inbördeskrig centrerade till Mellanöstern (Pettersson & Wallensteen, 2015). Globalt har freden större utbredning än någonsin. Fantastiskt!

Via databasen Our World in Data (Max Roser) kan man skönja de senaste 35 årens avveckling av extrem fattigdom till den nuvarande utbredningen ~10 %. Ett tongivande exempel är Kina där den extrema fattigdomen sedan 1981 minskat från drygt 85 % till mindre än 5 % 2013. Fantastiskt!

Men vatten då. Visst måste vi ha en flaska vatten med oss i fall att? I boken Waterlogged reder den Sydafrikanska forskaren Tim Noakes ut varför vi inte alls behöver dricka vatten förebyggande. Man kan, läs och häpna, vänta på en bortglömd biologisk signal som kallas törst.
(Att livsmedelsindustrin säljer vatten på flaska för det facila priset av ca 40 000 kr/kubikmeter kan i sammanhanget verka stötande. Beroende på var i landet du bor kostar samma mängd 10 - 27 kr om du väljer kranvatten.)

Får man verkligen cancer i tjocktarmen av att äta kött? WHO, som många domedagsprofeter refererar till, har samlat in epidemiologiskt baserad kostdata. Det låter flott men i själva verket handlar det oftast om enkätstudier där man bett respondenterna att försöka minnas vad de ätit den senaste tiden.

Här uppstår ett hinder. Minnet är nämligen konstruktivt och har som funktion att försöka beräkna den framtid ingen vet speciellt mycket om (Gallistel, 2017; Schacter & Addis, 2007). När vi försöker minnas sker samma typ av konstruktion. Det betyder att respondenterna till de mätningar som WHO hänvisat till förmodligen inte kunde minnas allt de stoppat i sig.

Man kan ana detta i slutsatserna som bland annat menar att ökad konsumtion av bearbetat kött, smörgåsmat och liknande, ökar risken att utveckla cancer i tjocktarmen från 48/100 000 till 54/100 000, dvs. från obetydlig till obetydlig.
I rapporten står också att kött från fritt betande djur utgör en av de bästa näringskällorna för människor. Det är logiskt eftersom köttkonsumtion bidragit till människohjärnans fenomenala utveckling de senaste 1,5 miljoner åren.

Stämmer det att fett kloggar igen artärerna? Våren 2017 publicerade Sharon Begley Records Found i Dusty Basement Undermine Decades of Dietary Advice i den välrenommerade populärvetenskapliga tidskriften Scientific American. Begley beskriver en studie genomförd av forskaren Christopher Ramsden som publicerats i British Medical Journal: Re-evaluation of the traditional diet-heart hypothesis: analysis of recovered data from Minnesota Coronary Experiment (1968-73). Ramsden hade hittat opublicerad rådata där man följt dieten hos 9000 personer som bott på institution. Det betyder något unikt: man hade kontroll på vad de ätit. Resultatet visade ingen som helst association mellan konsumtion av mättat fett och hjärtsjukdomar. Därmed kunde kostråd som sannolikt tagit livet av massor med människor förpassas till garderoben tillsammans med andra obskyra myter.

Vid en närmare titt på sjuktalen i Östhammars kommun framgår det att utbredningen av ohälsan ökat från 5,5 % 2013 till 6,8 % 2015. Tversky & Kahneman (1981) visade ju att man kan ändra ett budskap genom att manipulera inramningen. Istället för att säga att 5,5 - 6,8 % av populationen INTE gick till jobbet, kan man lika väl säga att 94,5 - 93,2 % gick till jobbet. Fantastiskt!
(Jämför uppgifter från Our World in Data som visar att svenskarnas självskattade livstillfredsställelse har en 95 % utbredning.)

Alltså: Domedagsprofeterna till trots verkar det mesta vara fantastiskt bra!

Under 2016 turnerade jag åtta städer i Sverige med föreläsningen Mår vi verkligen dåligt på jobbet? ett forskningsperspektiv (De flesta (>85 %) ansåg att föreläsningarna var bra eller jättebra). En fråga som jag nuddade vid var manlig och kvinnligt.

Ty, trots att ohälsan på jobbet berör en minoritet, utgör kvinnor en majoritet av den minoriteten.

Varför är det så kan man undra?

En populär hypotes berör det så kallade glastaket. Utgångspunkten bygger inte på vetenskap utan på postmodernism - att människan är ett socialt konstrukt. Enligt detta perspektiv hindrar en osynlig maktstruktur just kvinnor från att nå de där riktigt höga posterna. Förklaringen är egentligen ingen förklaring, bara beskrivande data som visar att fler män än kvinnor är chefer. Annan beskrivande data visar att 99 % av alla män aldrig blir chefer ...

I föreläsningen The Truth Cannot be Sexist beskriver Steven Pinker en annan bild. Pinker menar att typ-mannen kan gå till jobbet dag ett och stanna där ett helt arbetsliv och vara nöjd med att vara en i gänget. Typ-kvinnan, å andra sidan, ser jobbet som ett projekt som ska samordnas med hem och vänner. Förklaringen är förstås evolutionen som gjort män och kvinnor olika beträffande biologi och psyko-fysiologi; i sex miljoner år har kvinnor stannat i lägret och samlat nötter & rötter medan män i grupp sprungit omkring på savannen och jagat. Därav begreppet jägare & samlare.

2005 publicerade professor Janet Shibley Hyde studien Gender Similarities Hypothesis. Det är en så kallad meta-analys över 124 psykologiska variabler. Resultaten demonstrerar med önskad tydlighet att beträffande kognitiva aspekter är män och kvinnor rätt så lika. Det inkluderar hur vi reagerar på konkreta symboliska föreställningar - mål.

När någon tilldelar utmanande mål ökar den så kallade självtilliten (Self-Efficacy) hos mottagaren. Hög självtillit är associerad med välbefinnande. Alltså: vi mår bra av att bli utmanade. Förklaringen är att konkret utmaning (mentala bilder) ger upphov till frisättning av dopamin. Upplevelsen kallas motivation respektive nyfikenhet (att lära eller upptäcka) m fl. och förklarar beteende: prestation, inlärning och kreativitet för problemlösning (Fenke & Schütze, 2008; Locke & Latham, 2002). Genom historien har våra förfäder utifrån dessa premisser sprungit långdistans, överlevt savannens faror och långt senare, när klimatet gav dem möjlighet, uppfört stordåd som Göbekli Tepe, Kupolen på katedralen i Florens samt placerat människor på månen.

Men i svenska organisationer tilldelas sällan utmanande mål till personalen. (Jag har intervjuat ett otal svenska toppchefer och under åtta år jobbat som Executive coach.)
Det sker istället utifrån principen om konsensus, dvs. via medarbetarsamtal:
- vad vill Du uppnå?
Räkna in höstens Thailandsresa, sportlovsresan till fjällen, ungarnas olika träningsaktiviteter, ”recond” av bilen m fl. och det givna svaret blir:
- så lite som möjligt!

Det kan upplevas som provocerande, och jag reserverar mig för dem som har en psykopatologisk diagnos, men frågan man måste ställa sig i det perspektivet är: Mår vi verkligen dåligt på jobbet, eller har vi bara tråkigt därför att vi saknar utmaning?

Peter Österberg är fil Dr i psykologi, speciellt arbets- och organisationspsykologi.

Välj kommun från listan